Logo sv.horseperiodical.com

Kvinna skapar en underbar minnesduk med hjälp av hennes kära avskilda hunds halsdukar

Kvinna skapar en underbar minnesduk med hjälp av hennes kära avskilda hunds halsdukar
Kvinna skapar en underbar minnesduk med hjälp av hennes kära avskilda hunds halsdukar

Video: Kvinna skapar en underbar minnesduk med hjälp av hennes kära avskilda hunds halsdukar

Video: Kvinna skapar en underbar minnesduk med hjälp av hennes kära avskilda hunds halsdukar
Video: 3 Ways To Wear A Winter Scarf - YouTube 2024, Mars
Anonim

Den sorg som vi känner när vi förlorar ett husdjur kan verka oändligt. Men vi hittar ofta tröst i de minnen som de lämnar med oss för resten av våra liv.

Rosalie Steiner delade nyligen de minnen hon har av sina fyra passerade Schnauzers med iHeartDogs, och den quilt hon gjorde till deras ära.

Foto: Rosalie Steiner
Foto: Rosalie Steiner

"Alla mina pojkar räddades. Scruffy och Rascal var bröder och de enda två från en sju kull som kvarstod i Seneca County Human Society, förklarade Steiner. "Scooby var en Schnauzer / Black Lab-mix. Han hade en bror Shaggy som var adopterad av någon annan, lämnar Scooby alldeles ensam i det humana samhället tills vi räddade honom. Trots att jordnöten inte var i ett skydd, anser jag honom också som en räddning för att han var i allvarligt behov av uppmärksamhet och om vi inte hade tagit honom in skulle han ha tagits till pundet nästa dag."

Foto: Rosalie Steiner
Foto: Rosalie Steiner

Hon välkomnade alla fyra hundarna i sin familj, tillsammans med hennes man Randy, och ungarna Emily och Nick. Scruffy, Rascal, Scooby and Peanut levde lyckligt, så älskad som någon hund kunde älskas! Rosalies hem är den typ av hem där hundar är medlemmar i familjen, och husdjur hör hemma på möblerna! Hon och hennes man köpte även en king size-säng för att rymma alla sina pojkar!

"De hade alla sina specifika fläckar. Big Scooby skulle sova på toppen av täcken bredvid min man, på utsidan av sängen. Rascal skulle gräva under omslaget mellan min man och jag och gå hela vägen till botten. Nästa i linjen skulle vara Skurig mellan oss, under täcken smack dab i mitten av sängen, precis ovanför Rascal. Då var sist men inte minst jordnöts. Han skulle vara under täcken strax ovanför Scruffy men högst uppe i sängen med huvudet som sticker ut, precis som mamma och pappa! Det här var de sovande arrangemangen i många år tills de började åldras och några av dem kunde inte hoppa längre på sängen."

Foto: Rosalie Steiner / från vänster från vänster: Scruffy, Scooby, Peanut, Rascal
Foto: Rosalie Steiner / från vänster från vänster: Scruffy, Scooby, Peanut, Rascal

Valparna behandlades med regelbundna grooming sessioner, och skulle komma hem med en liten halsduk efter varje besök. Genom åren samlade Rosalie dessa halsdukar - som så småningom skulle bli den quilt hon har nu.

Foto: Rosalie Steiner / från vänster från vänster: Scruffy, Scooby, Peanut, Rascal
Foto: Rosalie Steiner / från vänster från vänster: Scruffy, Scooby, Peanut, Rascal

Jag kan inte säga exakt när tanken på en halsduk täcker mig, men för att jag bara har en tendens att rädda saker, började jag rädda pojkarnas halsdukar varje gång de gick till groomer. Först var min tanke att göra dem var och en en stor fluffig kudde till sina lådor genom att sätta ihop halsdukarna.

Tja, om du visste mig, skulle du veta att jag kan tänka på saker att göra vägen snabbare än jag faktiskt kan göra dem i verkligheten så tanken föll vid vägen. Scarfarna fortsatte stapla upp.

Foto: Rosalie Steiner
Foto: Rosalie Steiner

Då trodde jag kanske att jag hade nog för ett varv eller kanske en tvillingduk. Bra tid gick och jag gick inte och de fortsatte att samlas.

Slutligen, i maj 2014 bestämde jag mig för att lägga dem ut för att se precis vad jag hade, och till min förvåning hade jag mer än jag trodde. Sedan jag såg hur många halsdukar jag hade brainstormat om att göra den till en king size quilt för vår säng, och pojkarna skulle kunna njuta av det också, eftersom de trots allt var orsaken till att jag hade materialen för att göra det. På den tiden var jag åtta halsdukar som inte hade precis vad jag behövde så jag var tvungen att vänta på ett par mer grooming möten för varje pojke.

"I december 2014 hade jag äntligen vad jag behövde för halsdukar och lade ut det igen. Jag bestämde mig för att med några gränser runt kanten skulle det fungera för vår king size-säng. Jag tror att det var vid den tidpunkten att jordnöten blev allvarligt sjuk då sänktes."

Foto: Rosalie Steiner
Foto: Rosalie Steiner

Efter flera lyckliga år tillsammans började åldern komma ikapp med Rosalies valpar.

Vi kunde se pojkarna åldras och sakta ner och visste att vi skulle möta några beslut inte så långt ner på vägen. Jordnötter hade lidit av en okänd hudsjukdom i flera år och hade frekventa besök hos veterinären. Så svårt som det var, var jag tvungen att göra rätt för min älskade jordnöt och låt honom gå.

Min dotter sa att hon märkte Scruffy, Rascal och Scooby nedgång efter att jordnöten var borta. Hon hade rätt. Jag vet inte om det finns en anslutning, men jag måste undra om jordnötter hade hållit dem unga så länge han var här. Jag vet att de definitivt saknade honom när han var borta.

Foto: Rosalie Steiner
Foto: Rosalie Steiner

"Scruffy var nästa att gå. Vi kunde se honom misslyckas. Han hade vad som skulle motsvara en människas Alzheimers sjukdom. Redan innan Scruffy sänktes kunde vi se en stadig nedgång i Scooby och Rascal. Vi försökte hålla fast vid dem så länge vi kunde men visste att de lidit och inte kunde låta dem fortsätta."

Av kärlek till sina pojkar gjorde Rosalie och hennes familj de svåra val de visste var bäst för sina pojkar. Deras familj drabbades av flera förluster på kort tid, och inom två år hade alla fyra korsat regnbågsbron. Smärtan stoppade arbetet på hennes täcke medan hon sorgade sina ungar, men bara tillfälligt.

Foto: Rosalie Steiner
Foto: Rosalie Steiner

Quiltplattan förblir fälld i mitt syrum och jag rörde inte den i flera månader. Jag tror inte att jag insåg det då, men ser tillbaka nu, jag tror att det var något i mitt undermedvetna som inte skulle tillåta mig att arbeta på filten eftersom jag var sorgande. Det gjorde mig ledsen att titta på det och kom ihåg. Slutligen beslutade jag en dag att det var dags så jag kom ut och gick till jobbet. Jag blev äntligen helt klar och det var klart att gå till min syster för att vara quiltad.

"Hon har vadderat andra täcken för mig och det är på grund av henne att jag faktiskt kan slutföra mina täcken. Hon använde ett hundben och swirly design för quiltningen. Som alltid gjorde hon ett fantastiskt jobb och jag är så lycklig att ha en underbar syster som hjälper mig att få saker gjorda. Jag slutade quilten den 11 juli 2018."

Foto: Rosalie Steiner
Foto: Rosalie Steiner

Peanut, Scruffy, Scooby och Rascal behöver aldrig snuggla upp i den färdiga quilten, men minnet om glada stunder och mycket kärlek sys i varje söm. Quilten är king size, och består av 72 triangulära halsdukar som kärleksfullt sparades av Rosalie. Familjens nyaste tillägg, Molly, fick aldrig träffa sina stora bröder, men delar och gillar quilten som deras kärlek inspireras.

Som pojkarna åldrade, blev jag ofta frågad av familj och vänner om jag trodde att jag skulle få en annan hund när pojkarna var borta. Jag skulle svara att jag inte var säker, men jag kunde bara inte föreställa mig ett hus utan en hund.

"När de var borta verkade huset så fruktansvärt tyst och jag var självklart väldigt ledsen. Jag hade bestämt mig för att jag inte skulle leta efter en annan hund, men om man kom på rätt ställe och rätt tid och det verkade vara så då skulle jag definitivt överväga det."

Foto: Rosalie Steiner
Foto: Rosalie Steiner

Fem dagar efter förlusten av hennes återstående ungar lade det lokala Humane Society ett foto av en söt Shih-tzu / Yorkie-pup med namnet Molly på sin Facebook-sida. Posten vidarebefordrades från sin dotter, och efter att ha talat med sin man gick Rosalie till skydd för att ansöka om att anta valpen.

När jag kom till det mänskliga samhället, var det inte öppet än och det fanns en rad människor som stod ute på en frigid dag och väntade på att de skulle öppna. En gång inuti passerade alla Molly runt och fyllde i applikationer och telefonen ringde av kroken med folk som frågade om henne. Jag visste att jag skulle ha en liten chans att få henne men bestämde mig för att fortsätta med ansökan ändå. De förklarade att de inte gick förbi vem som var där först men snarare vem de trodde skulle ge henne det bästa hemmet. Jag lämnade det hoppfullt men inte allt som var övertygat om att jag någonsin skulle se Molly igen.

"Mycket till min förvåning och glädje fick jag ett telefonsamtal den eftermiddagen och sa att jag hade blivit vald för att vara Mollys mamma. Jag grät. Jag kunde bara inte tro att jag hade blivit utvald ur alla människor. Jag hoppade in i bilen omedelbart och gick för att få min lilla tjej. Jag grät när de gav henne till mig. Jag kunde fortfarande inte tro det! Hon har varit med oss nu i nästan fyra månader och hon är ljuset av vårt liv. Jag känner av henne att hon känner att hon är så lycklig att få oss att vi ska få henne."

Foto: Rosalie Steiner
Foto: Rosalie Steiner

Rosalie och hennes familj fortsätter att dela sin kärlek och deras täcke med sin hund. Och Molly har en liten samling halsdukar själv nu när Rosalie planerar att göra ett annat litet projekt en dag!

Ända sedan dagen den sista sömmen satt i bindningen, har den varit på vår säng. Jag älskar hur det lyser upp vårt rum och är faktiskt tillräckligt stort för sängen och att vi inte spelar tråkig med quilten längre! Jag är bara ledsen att ingen av pojkarna fick njuta av det. Det var i de sista par etapperna av quiltens färdigställande när de sista tre hade gått.

"Men … Molly njuter av det, jag tycker nog för dem alla!"

Utvalda bilder: Rosalie Steiner

Vill du ha en friskare och lyckligare hund? Gå med i vår e-postlista och vi donerar 1 måltid till en skyddshund i nöd!

Rekommenderad: